Livet är randigt

Det sa min dotters läkare till oss när vi pratade om sorg samma dag som jag och Alice pappa skulle åka hem från sjukhuset i Linköping. Egentligen sa han nog att barns sorg är randig, och med det menade han att de kan slå om väldigt hastigt från ett känsloläge till ett annat. Man ramlar och skrapar upp knäet - bölar - blir distraherad av en vuxen, kanske får en godis - fem minuter senare skrattar man glatt igen. Det där kommer jag ihåg från när jag själv var liten.
Hur som helst sa dr. Per (en av alla de underbara människor som tog hand om oss där på BB och Neonatal) att sån är vuxnas sorg också. Och det har han ju helt rätt i. Skillnaden är bara, börjar jag märka nu efter snart tre månader, att vi inte blir så där glada igen. De stunder som nästan känns normala är bara de i jämförelse med när jag klänger mig fast vid D och gråter på det sätt som barn gör, högljutt och med hela kroppen. Det mörka molnet hänger så gott som alltid över mitt huvud nu, jag klarar inte av att tänka bort det. Just nu ser min sorg ut så här: bryter ihop - biter ihop - bryter ihop - biter ihop. Men det är ju också en randig sorg, om än med nästan bara mörka ränder.

Jag får bilden av en randig väv i huvudet - mörkt, mörkt gråa och svarta ränder varvade med ljusgrå. Och så här och var en tunn, tunn guldfärgad rand som är de stunder då jag faktiskt mår bra på riktigt. När jag skrattar ihop med D, när katten Tösen ligger mellan oss i soffan och vill bli kliad på magen. När jag är klar med ett hantverksprojekt. När lukten av nybakat bröd hänger över hela lägenheten. När jag lyckas med skulderstående övningar när jag gör yoga. När jag får mail eller samtal från familjen och mina underbara vänner, som visar att trots att jag bor så långt borta så tänker de på oss och vill visa att de bryr sig.

Nu får det räcka för stunden.

/L



Kommentarer
Postat av: Emma

Åh Lina, jag vet att jag sagt det förut men jag säger det ändå igen. Jag tänker på er varje dag, är så otroligt ledsen för er skull och jag hoppas med hela mitt hjärta att du så småningom kommer kunna må riktigt bra igen, få flera barn som gör dig lycklig. Kramar

2009-09-21 @ 12:30:42
URL: http://hemmahosmammaemma.blogspot.com/
Postat av: Maria

Puss puss till dig!

2009-09-21 @ 22:13:10
Postat av: Petra & Pontus

KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAM!!

2009-09-21 @ 23:11:11
URL: http://pel.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0