Mina förutfattade meningar kom tillbaka och gav mig en örfil..

..och jag känner mig som en fullständig idiot. Hur kan jag, som vet hur svårt det kan vara att lyckas med att få levande barn, ta för givet att alla andra inte har några problem bara för att jag inte hört motsatsen?

Mina skygglappar är lika stora som de jag tänker på som "oskuldsfulla" föräldrar har, det är bara det att jag tar för givet att jag är den enda som drabbas. Snacka om att vara i en självisk bubbla.

Och när man ser på det så här: ingen kan ju veta att en graviditet kommer att gå helt som tänkt förrän den är över, och jag vet, jag vet att alla barn som är efterlängtade kommer att göra sina föräldrar till bra sådana. Kärleken är det enda som räknas.

(ursäkta att rubriken blev en ful direktöversättning från engelska, jag skyller på (för?) stor konsumtion av P3 Kultur. Och värmen, som långsamt förvandlar min hjärna till mos).

/En skamsen L


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0