Nyfiken
Så...
vilka ÄR ni, egentligen? Hur hittade ni hit? Varför läser ni? Vad tycker ni om det ni läser?
Kom igen nu, låt oss försöka få till en dialog istället för envägs-kommunikation?
Kram!
/Nyfiken-i-en-strut-L
Sånt där funderar jag också över på min blogg. Jag förstår ju både att det är både personer jag känner och inte känner som är inne där...
Jag brukar ju kommentera hos dig annars men självklart kan jag ändå ta mig tid att ge dig lite svar på vem jag är och hur jag hittade hit.
Jag hittade dig via Mammamelissa där jag är en flitig läsare. Eftersom jag också är änglamamma så känner jag igen mig i dig, jag vill också gärna ge dig stödjande ord genom sorg och glädje eftersom jag vet vad du går igenom och jag vet hur mkt sånt betydde för mig. Jag hoppas på att få följa dig vidare.
annars så är jag en ganska vanlig förvirrad småbarnsmamma. 33 år. Läkarsekr. Bosatt i mellansverige.
kram karro
Jag har också gjort mina små avtryck här tidigare, men kan gärna presentera mig lite närmare. Jag minns inte riktigt hur jag hittade hit, men har följt din blogg ända från början. Jag har ju också förlorat ett barn (min dotter Tilda, som blev 16 månader). Eftersom det skedde bara några veckor innan ni förlorade Alice, känner jag väl lite extra samhörighet med er av den anledningen. Jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig här utan att det låter fel, men det känns bra att ha hittat andra i liknande situation att följa på vägen tillbaka till ett "normalt" liv. Därför läsar jag här nästan varje dag och kommenterar lite då och då. Dessutom uppskattar jag verkligen att du kommenterar hos mig, även om vi inte känner varandra.
Om jag ska skriva lite kort om mig själv så får det väl bli att jag är 30 år, mamma till två döttrar (Tilda och hennes storasyster) och gift. Jag jobbar med forskning om bröstcancer och bor i en mellanstor stad, typ. Älskar att skriva berättelser och är väldigt förtjust i Japan (men har aldrig varit där ännu).
Hoppas att fler skriver lite om sig själva, vore kul att läsa :-)
Kram, Tildas mamma
hej..Tänker samma sak om min blogg,är lite nyfiken av mig..
jag blev mamma till två barn i himlen för 1,5 månad sen och letar och läser mycket bloggar just nu för att det är en trygghet att hitta andra.En trygghet att få bekräftat att det jag känner är det fler före mig som känt,att det är normalt.Halkade in här via mammamelissa.
Har gråtit en liten tår nu när jag läst din blogg och jag måste bara säga grattis till tvillingarna och håller tummarna att allt går bra:)Kommer att fortsätta följa dig för att hålla mig uppdaterad om hur det går:)Kram Alva och Tyras mamma
