livetefteralice

Det är verkligen vår här nere nu! D och jag gick en promenad och utforskade det som skall bli en ny stadsdel inte så långt från där vi bor. Där byggs det villor i diverse storlekar för fullt, men det finns också en del hyfsat orörda områden, med de fina lövträd och stenmurar som jag förknippar så starkt med Kalmar (och kommer att sakna när vi flyttar)


Videkisar!

Fick med mig en liten bukett vitsippor hem....

...det dröjde inte länge förrän Tösen fick syn på dem. Och ansåg att de var kattmat. Jag tror inte att de är giftiga för henne, men för säkerhets skull fick blommorna flytta till hyllan vid köksfläkten, dit nyfiken-är-en-kisse inte når.

Helgen innehöll också den utlovade B&J-glassen (som fortfarande finns kvar, dyr god glass räcker längre än billig) - provade denna sort för första gången. Mashmallow-fluff brukar annars inte vara nån höjdare, men så här blev det jättegott! Phish är tydligen ett band, nån som känner till dem?


Ja, och så gjorde jag klart två armband till.  Jag producerar i en rasande fart, och hoppas att till slut måste jag ta mod till mig och försöka hitta ställen att sälja dem på, när jag kommer till en punkt där jag har mer småslöjd än jag har plats för :)
Det turkos-vita och det gula tyget i mitten av båda armbanden är gamla matt-trasor köpta på loppis eller räddade ur skattgömmorna efter min mormor, jag minns inte vilket. Fina är de hur som helst! Det turkosa armbandet är  förresten vändbart:


/L

När jag åkte hem från sjukhuset efter beskedet om tvillingarna lyssnade jag på två låtar om och om igen. Den ena var "vår" låt från bröllopet, och den andra var underbara "God only knows" med Beach Boys.

Nu anser jag mig ju inte (som jag nog har nämt tidigare) vara lagd åt det religiösa hållet så just ordet "god" känns kanske inte så passande. Men själva känslan i låten och resten av texten stämmer ändå så bra in på hur jag känner för alla i min lilla familj att jag har tagit låten till mig som en del av " the soundtrack of my life" (finns det något bra svenskt uttryck för det?). På samma gränslösa sätt som i sången älskar jag min man och alla mina barn!

Och på tal om familj har goskatten parkerat sig framför min laptop och kräver att få bli kliad på magen, så nu måste jag sluta ;)


Ja, fast på den här bilden ligger hon i soffan och inte halvt på min dator, men känslan är densamma ;) Livet är hårt när man har en krävande katt :)

/L

Missförstå mig inte, jag gillar snö och är jätteglad att den äntligen har kommit hit till vad som känns som landets mörkaste och regnigaste del av kusten.

Men, när det ser ut så här utanför fönstret:


....föredrar jag att ta min dagliga promenad på den här:


Fast helst skulle jag nog vilja göra som Tösen:



Julstämningen som snön för med sig är det dock inget fel på, men lat som den här mamman är (och lite melankolisk av tankarna på hur detta skulle ha varit Alices första jul och vinter) ligger jag efter med julpyntandet. Några små pyntade "öar" har jag och Alicepappan i alla fall lyckats få till här och var i lägenheten efter vår tur till IKEAS pyntavdelning i förrgår.

Till exempel här:


Här: (När man har innekatt får man vara lite kreativ för att slippa en glad kisse som river ner allt pynt)


Här:


Och här:


Och så fick jag upp halmkransen på dörren, men den vägrar att vara med på bild :(

Alices hörna fick naturligtvis också lite julfint, med ett hjärta i kokosnöt och ett par små halmänglar.



Skulle ha lagt upp bilder på fler av våra fina juldukar också, men jag har inte strukit dem än :(

Insåg just att nästan alla våra julsaker antingen är införskaffade i andra hand eller är presenter från Alices mormor. Så TACK mamma för att du hjälper mig att hitta julglädjen även i år!

/L

Läste en artikel i Aftonbladet idag om att Second Hand-försäljningen har ökat till jul i år. Så för finans-och klimatkriser med sig nåt gott i alla fall, att lite fler svenskar hoppar av köphetståget en stund. Eftersom jag själv är inbiten och entausiastisk loppis/kuriosabutik/antikmässor/second-hand klädbutiksbesökare sen...MÅNGA år (minst tio när det gäller kläder i samband med min gymnasieflytt till Uppsala och när det gäller prylar redan innan dess tack vara mina föräldrars intresse) tycker jag ju att det alltid finns tillfälle att köpa begagnat i den lokala butiken eller på nätet, men oavsett orsaken är det ju bra om folk upptäcker dessa skattgömmor. Äldre saker är ju dessutom ofta väldigt genomtänkt designade och tillverkade, så att de håller i många år.

Och det är spännande att gå på jakt bland klädställ och hyllor, speciellt när jag hittar sådant som jag samlar på!

Det blev besök på både Myrorna och Kupan med mamma när jag var hemma nu senast, och här är resultatet:


Tysk vas, som enligt min pappa Uppsala-Ekeby-entusiasten liknar sådant som producerats där. 25 spänn!


Liten kanna från Höganäs-servisen "Old Höganäs" i lergodsvarianten som jag samlar på, en av mina favoriter bland svensk design!  Jag äger redan tekanna, gräddsnipa, sockerskål, ett antal tekoppar och tefat + några udda delar i stengodset. Kostade också 25 kr :)


Två par örhängen, 10 kr.


Hellång 70-tals klänning med lite 40-talsstuk. Kostade 60 kr, har jag för mig. Fantastisk färg och massor med plats för en växande mage, hoppas bara att jag får anledning att använda den också ;) Ska släppa ner halsringningen lite så att den passar bättre ihop med empirskärningen under bysten, annars sitter den jättefint på (får fixa en bild på det senare).


Närbild på spetsen i midjan och de breda knytbanden. 50, 60 och 70-tals kläder samlar jag också på, liksom hattar och gamla smycken. Det är ju mycket roligare att ha på sig sådant som man är ensam om, speciellt på fest!

/L

Det började nog iochförsig så gott som direkt då vi fick hem henne, men efter Alices födelse och död har katten Tösen blivit ännu mer behandlad som en bebis. Med det menar jag att hon får väldigt mycket av vår uppmärksamhet och kärlek. Hennes hälsa och beteende, hennes busiga upptåg och konstiga små pipljud diskuteras i detalj. Vi bär omkring på henne, gosar med henne och pratar med henne fastän hon (antar jag) inte förstår oss. Vi är noga med att hon får bra mat och att lägenheten är anpassad till hennes behov, så att hon inte kan skada sig och har plats att titta ut, klättra och tillgång till leksaker och mysiga sovplatser. Och jo, jag får dåligt samvete när hon är på kattpensionat och vi är på semester ;)

Och nu har vi köpt en kattigloo till henne. Den matchar till och med hennes päls (fast det var faktiskt en tillfällighet).

Fint va?

Idag har jag bokat in vårt första besök på krematoriet (fredag nästa vecka). Det var såklart lite jobbigt, men vaktmästaren som jag pratade med verkade trevlig och vettig, och när vi bestämt vilken dag och tid vi skulle komma så sa han nåt som värmde mitt mammahjärta: "Vad heter hon"?.

Tre små ord som var alldeles rätt. Jag har ingen aning om ifall det var medvetet, men för mig betydde de orden att han förstod. Förstod att det är hon som är viktigast och att det är vi som ska "hälsa på" henne, vilket inte hade varit fallet om han frågat efter våra namn. Att hon fortfarande finns, fast hon är död. Och slutligen gav det mig en känsla av att min dotters aska behandlas med respekt och är i tryggt förvar.

Idag är det dessutom fantastiskt vackert höstväder, jag tränade i går (30 minuter på steppmaskin med bra musik) och jag hade jättetrevligt på lajv-balen i lördags (och dessutom är det lajv nu på fredag igen!). Efter att ha läst igenom mitt senaste inlägg bestämde jag mig för att göra en ansträngning att hitta musik som gör mig glad, och nu har jag en lång spellista med nostalgimusik som jag lyssnar på när jag pluggar. Jag har en supergosig katt (som ligger och tittar på mig från stolen brevid just nu, efter att ha blivit nerplockad från bordet för att hon ville lägga sig på tangentbordet), och jag vann den här auktionen!

Så mitt känslomässiga pluskonto är långt ifrån tomt just nu, och det gör den här tisdagen till en bra dag.

Den 15:e oktober fyller jag 28 år. Den 16:e var Alices planerade födelsedatum och jag misstänker att jag kommer att ha den mest deprimerande födelsedagen någonsin, istället för en med världens finaste present - vårt första barn.

Därför har jag meddelat familj och släkt att jag inte vill blir firad i år. D har tagit ledigt och skall vara hemma båda dagarna, vi kanske äter nåt gott och försöker att hitta på nåt kul om det går. Fastän vi bor så långt bort från dem brukar mina föräldrar alltid lyckas komma och hälsa på sina barn ungefär när de fyller år, och nu i helgen har de och min syster varit på besök hos oss. Eftersom jag inte ville bli firad blev det ingen tårta, blommor eller paket.

Men, det BLEV presenter. Ungefär som när vi gifte oss (och skrev i inbjudningarna att vad vi ville ha var våra nära och käras närvaro på vår dag, och gärna tal eller spex, INTE ännu mer prylar) borde jag väl ha listat ut att det skulle bli så. Min syster satte tonen när hon gav mig och D ett paket (en turkos lotuslykta i snäckskal, nåt som jag önskat mig i flera år) betonade att det inte var en gemensam födelsedagspresent (han fyllde år i september) utan en "höstgåva", och sen rullade det på.

Inte nog med att jag fick alla grejer jag hade önskat att mor och far skulle ta med sig ur mitt pinsamt stora förråd av flyttlådor i deras garage och källare (min folkdräkt, yay!), jag fick också flerdubbelt av muggar och köksanddukar i Stig Lindberg serien "Fallande löv" som pappa köpt till mig, ett klassiskt 50-tals brödskrin i tre våningar och ett "String"-fruktfat från samma era. Och den fina vågen som de köpte på auktion i somras för att jag nämnt att D gillar såna och vi inte hade hittat nån, så det var ju till och med en gemensam present.

Jag har blivit så bortskämd med fina saker och god mat! Men framförallt har jag blivit bortskämd med att ha de människor jag älskar allra mest hos mig samtidigt, och det har varit fantastiskt bra för mitt sargade mamma-hjärta. Vi har pratat om Alice, men också om en massa andra saker, och vi har kramats och skrattat.

Och det har varit den allra bästa födelsedagspresenten jag kunde ha fått i år.

Men, som den lilla materialist jag är kan jag inte låta bli att bjuda på några bilder på de fina sakerna också!;)


Lyktan från syster.


Delar av min nya samling ;)


Det fina brödskrinet.

Fruktfatet.


Och så vågen.