livetefteralice

Igår hade vi inte tänkt göra något speciellt, men så ringde vännerna I och O och frågade om de fick komma och hälsa på. Det var första gången I var hemma hos oss efter flytten, och vi har allihop haft så mycket att göra före jul att det inte blivit av att vi träffats alla fyra. Därför var det extra kul att helt plötsligt få besök, och de var här hela kvällen.

Vi lagade en supergod saffransrisotto med vitlöks- och persiljefrästa skogschampinjoner, röd paprika och kyckling smaksatt med soja, chilipulver och socker. Till det drack vi det vita vinet från Moldavien som D och jag fick i bröllopspresent (han dricker inte alkohol alls och jag gör det väldigt sällan, så det blir liksom inte av om vi inte har gäster som gillar vin). Vitt vin är vanligtvis inte något för mig, men det här var riktigt gott! Till efterrätt blev det triplettoglass: vanilj, mjölkchoklad och mörk chokladglass med sås och spån av mörk choklad.

Det är roligt att laga mat med andra, man får inspiration att prova på nya saker och komma ur vardagsträsket. Italiensk mat är jag överlag dålig på att laga fast jag älskar det, och när man har gäster som känner till det köket är det bara att tacka för idén, låta dem dirigera arbetet, och äta med god aptit! ;)

Efter maten satt vi i vardagsrummet och pratade, hantverkade (mest jag och I) och spelade NES (mest O och D).

När de kom fick jag en jättefin present (eller egentligen två, eftersom den var inslagen i en handvävd linnehandduk):


Fin, eller hur? Jag är så himla imponerad av alla som kan och orkar väva textilier, själv har jag aldrig riktigt lyckats få det så fint. Det är en hel del matte i vävning och jag tycker det är väldigt svårt. Jag räknar fel på varpens längd och missar att byta skäl både när jag väver i vävstol och band med brickor. Nån gång ska jag ta mig i kragen och verkligen öva tills jag lär mig att väva mönstrade band, för det är så himla fint.  

Och själva presenten då? Jo, det var det här helt fantastiska fatet. Precis min stil, som ni ser :)





Nu ska jag bara hitta någonstans att ställa det så att de syns ordentligt... Hyllorna i alla andra rum börjar bli fulla på de plan som Tösen inte når, jag tror vi får ta och sätta upp en hylla på väggen i köket för "allmänt fina saker".
Vilket i-landsproblem! "Jag kan inte visa upp alla mina fina saker samtidigt".

Jag gillar såna små problem, har jag kommit på. Det visar ju att jag kan leva med de väldigt stora problemen i mitt liv, om jag i alla fall då och då kan fokusera på de små och i princip obetydliga. Och det visar att jag lever i ett i-land, och det är jag efter barnens död och mötet med fattigdomen i Marrakech mer tacksam för än någonsin förut. Här betyder inte en traumatisk förlossning att jag automatiskt också dör, och här finns det gratis sjukvård som kan öka chanserna för mig att få ett levande barn. Jag har råd att utbilda mig, och jag har egen bostad och mer mat än jag behöver.

Tja, från det ena till det andra... Det borde ni väl vara ganska vana vid nu? Stort och smått, vardag och dess totala motsats. Det är mitt liv och min blogg.

/L