livetefteralice

Min nya läkare vill undersöka om jag har "uterus anomali", dvs en medmödd missbildning av livmodern (som beror på att den under fosterstadiet inte har växt ihop som den ska). Så nu ska jag bli kallad till kontraströntgen på fertilitetscentrum, och det känns ju lite mysko.

Och det på två sätt. Dels att jag, som tack och lov inte har haft några som helst problem med att bli gravid, ska sitta i samma väntrum som par som har svårt att bli det. Det känns lite respektlöst, på något sätt. Och så känns det konstigt att helt plötsligt kanske ha en helt ny förklaring till att barnen föddes så extremt för tidigt, även om vi så klart inte kan veta det förrän efter undersökningen. Fast det låter ju som en ganska vettig teori, och det känns bra att det görs en så noggrann utredning som möjligt nu när jag inte är gravid. Om det skulle visa sig vara den variant som kallas "septus", alltså att livmodern har en mellanvägg, så skulle det kunna vara en förklaring till att
barnmorskan som gjorde rutinultraljudet på pojkarna hade en annan åsikt om hur många hinnor de hade mellan sig än vad överläkaren som först diagnostiserade tvillinggraviditeten hade.



Och en "septus" verkar kunna gå ganska lätt att operera bort också, så vi får väl hoppas på att om jag har en missbildning, så är det av den typen.

Så nu väntar vi: på remiss, på undersökning, på besked och på att kunna fatta beslut.

Jag är SÅ trött på att vänta.

/L