Nyttig kunskap

Idag hade vi ett väldigt intressant seminarium på kursen i Traditionell arkivhantering. I förväg hade vi läst i två av kursböckerna om handlingsoffentlighet och sekretess - riktigt, riktigt seg och torr läsning med sida efter sida av lagtext, så jag trodde det skulle bli några ganska krävande, eller helt enkelt bara tråkiga, timmar i skolan idag.

Tjii fick jag!
Vi fick i uppdrag att två och två ta oss till olika myndigheter i stan, de flesta inom universitetet men vissa av klasskamraterna var också på kommunen och landstinget. Väl där skulle vi, utan att presentera oss eller säga varför vi var där, be att få titta i deras diarium. Därifrån skulle vi välja ut två handlingar och be att få en kopia på den ena, och även be att få ut namnet på institutionens prefekt/myndighetens chef och uppgifter om denna persons månadslön. Om vi blev nekade, skulle vi be att få ett skriftligt beslut på detta, med motivering.

Och varför var nu detta intressant, och vad har det med arkivvetenskap att göra? Jo, ett diarium är en förteckning över en myndighets inkommande och utgående handlingar, och de har en skyldighet att föra ett sådant. Om handlingarna är allmänna så har vem som helst rätt att traska in på vilken myndighet som helst och be att få se dem, och det gäller även diariet. Om handlingen är högst 9 sidor lång har myndigheten skyldighet att kopiera den gratis till vem som än frågar efter den. En person som frågar efter allmänna handlingar har rätt att vara anonym.

Vi hade alltså lagstadgad rätt att utföra den här uppgiften utan att förklara vad det var vi gjorde, och myndigheterna som vi besökte var skyldiga att hjälpa oss. Men det gick det lite si och så med. Min klasskamrat och jag fick svaret :"diarium? det har vi nog inget" när vi besökte institutionen för kemi på BMC, andra möttes av allt från otrevliga tjänstemän som krävde att få veta vilka de var, till folk som visste att de inte fick fråga men gjorde det ändå. Flera grupper fick inte ut några handlingar alls, däribland min. De flesta verkade ha blivit slussade fram och tillbaka mellan olika personer eftersom ingen riktigt visste vem som hade ansvaret för diarieföringen. En del myndigheter hade säkerhetsrutiner som krockade med rätten att vara anonym, tex krävdes det att besökare skrev in sig innan de släpptes in till handlingarna. Läraren berättade att när han läste arkivvetenskap och gjorde samma övning, blev han och hans klasskamrat väl mottagna av registratorn, personen som var ansvarig för diariet, men utskällda av prefekten (institutionens chef), som hotade med att kalla på vakten om de inte legitimerade sig. När de förklarade sin uppgift blev prefekten rätt som generad....

Slutsats - lagstiftningen är inte allmän kunskap ens hos dem som borde veta bättre, så hur ska då folk i allmänhet veta att de har rätt att inte bara begära ut handlingar om sig själva, men också om hur deras skattepengar används, hur deras politiker gör sitt jobb, och så vidare? Insyn i hur samhällets myndigheter arbetar ska inte bara vara journalisters angelägenhet, vi har lika stor rätt till den allihop. Det här känns som bara ännu ett exempel på hur dåligt arkivariekåren har lyckats med att sprida kunskap om vad det är vi gör och vad det ska vara bra för, inte undra på att de flesta som jag möter frågar "vaddå?" när jag berättar vad det är jag läser till.

Och det får mig att känna att jag behövs där ute när jag är klar, att jag kan göra nytta.

/L



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0