Och hur var balen, då?

Jo, tack, den var bra!
Det blev den blågröna klänningen (min brudklänning), eftersom den stämde bäst med klädkoden "högtidsdräkt", men vännen I gav mig idén att gå på gasque i den andra, så nu håller jag på och kollar lite på när det blir sådana på "min" nation Kalmar. Kan ju kanske vara kul att hänga på någon fler aktivitet där än den supermysiga Syjuntan en söndag i månaden (dessutom missade jag tyvärr förra gången därför att jag satt hemma och skrev recensionen), när jag nu gjort mig besväret att välja en nation att bli medlem i.

Jaha, vad är en gasque då, undrar ni kanske? Enligt Gästrike-Hälsinge nations hemsida:

"Gasque är ett annat ord för fest. En gasque är något av det roligaste och mest speciella man kan besöka på en studentnation. Generellt sett är en gasque en middag bestående av minst tre rätter, under vilken det hålls roande tal och serveras andra lustigheter, till exempel spex och framträdanden av [nations]kören. Efter middagen bjuds det upp till dans.[....] Ibland har gasquerna tema - damsupé och herrmiddag har det alltid. Då är klädseln förstås temaenlig. Annars har man oftast kostym.

Kalmar skriver de så här:

"Gasquer är ett fenomen som är väldigt utmärkande för det uppsalienska studentlivet. En gasque är helt enkelt en flerrätters middag med dresscode, tal och underhållning av olika slag. Gasquerna har ofta olika teman och de äger rum med jämna mellanrum under terminerna. Att gå på gasque är någonting utöver det vanliga och grymt roligt!"

Ja, men det låter ju också roligt! Nu behöver jag bara hitta någon att gå med, eftersom I är upptagen på annat håll och min man inte kunde vara mer ointresserad av varesig finmiddagar eller studentikosa tillställningar.

Några bilder från balen har jag inte, men hoppas på att det ska komma upp på GHs hemsida så småningom.
Det var lite som att vara i ett annat land, den där kvällen. Min enda erferenhet av studenttraditioner kommer från vännerna I och O:s brölllop, då vi sjöng några speciella sånger, annars var jag en fullständig nykomling. Det är inte bara sådant som att man bör hålla reda på vilka bestick och vilket glas som hör till vilken rätt, det ska också till exempel skålas på ett  speciellt sätt: först med bordsdam/herre till vänster, sedan med grannen till höger och så med den mitt emot. Först därefter får man dricka en klunk, innan alltihop börjar om igen i omvänd ordning, dvs mitt emot, höger, vänster. Och fort ska det gå! Och så ska det sjungas, och många av sångerna har speciella ritualer som att det ska dunkas i bordet på vissa ord, texten ska bytas ut eller få tillägg på en del ställen, servetten ska vikas till något som liknar en stor rosett eller möjligen ett par kaninöron och sättas på huvudet (nej, jag hittar inte på det här, titta själva på bilden från förra året. Nummer fyra i fjärde raden uppifrån.)

Etnologen i mig var fullständigt fascinerad, och eftersom jag hade en utmärkt guide in i de studentikosa mysterierenas värld i O, fick jag mycket hjälp och bra svar på mina många frågor. Maten var toppen och det alkoholfria vinet helt ok, sällskapet på alla sidor var trevliga och lätta att prata med.

Underhållningen i form av två olika körer var också jättebra, det var en damkör från Stockholms nation och så GH:s egen och de sjöng både enskilda låtar och medleyn. Vad sägs om Abba, Elvis och Michael Jackson flerstämmigt? Tyvärr började det hela både bra och dåligt, damkörens första nummer var "Från och med Du" av Oskar Linnros, den som jag alltid börjar gråta av. Det är en jättebra låt och den var häftigt arrangerad, men jag kände tårarna komma nästan direkt och blev tvungen att gå ut och sätta mig i trappan en stund. Fick sällskap av I, vi pratade en stund och sen gick vi in igen. Ingen av de andra runt bordet hade undrat (iaf inte högt) varför jag försvann, och om de hade gjort det hade O eller I varit berätta att förklara, så jag kände mig helt trygg i att vara där med vänner som vet och förstår. Resten av kvällen flöt på, med mer sång, tal och mycket skratt. Jag orkade hela middagen, men vid 12 var jag så trött att jag fick lov att gå hem till I och O föra att byta om och gå till bussen. Så, jag missade dansen, men det kändes ok. Det var styrdans, och den enda dansformen jag behärskar är vad man i bästa fall kan kalla "individuell fuldans", så det kanske var lika bra. :) När jag blir trött (eller sjuk, eller har ont) blir jag dessutom lite extra ledsen, det är lite som den gode Oskar sjunger: "En tredjedel av den jag var går hem, en är krossad, en är din". Den delen av hjärnan som alltid berarbetar (eller i alla fall försöker berabeta) barnens frånvaro i mitt liv, den känns ungefär en tredjedel stor, och den tar över när jag är för trött för att medvetet hålla alla de tankarna som finns där borta.

Men, jag hade på det hela taget en jättebra kväll och är så glad att jag fick gå på min första studentbal!

Och recensionen fick jag in i också in. I tid, även om den knappast var det bästa jag skrivit. Igår blev den godkänd med motivieringen: "Du har skrivit en godkänd recension som visar på metodisk medvetenhet hos dig. Relevanta kritiska synpunkter om språket."

Sämre vecka har jag haft! :)

/L


Kommentarer
Postat av: Tildas mamma

Aaah, studentikosa tillställningar är roligt värre! De blir bara roligare och roligare ju fler man går på (så att man får kläm på alla dessa små ritualer och känner sig bekväm med etiketten), så passa på att gå på ett gäng gasquer! Jag saknar den biten av studentlivet. Kanske det blir någon studentfest för mig också nästa år, när jag förhoppningsvis är student igen :-)

Tur att du har så fina vänner, som finns till hands när sorgen bubblar upp. Vilken vacker textrad om de tre delarna, den ska jag lägga på minnet.

Kram, Tildas mamma

2010-11-19 @ 21:16:39
URL: http://tildasmamma.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0