Några bilder och tankar om ceremonin
Tilda mamma skrev om saker som hjälpt henne i sorgen, och efter att ha läst det ändrade vi oss från att bara bjuda in den närmsta familjen, till att bjuda in alla som ville komma. Hon tipsade också mig om att be någon fotografera under ceremonin, och det gjorde att vi fick massor av bilder som vi kan titta på och minnas nu i efterhand. Tack så jättemycket!
Elisabeths fina kort på hur hon och familjen dekorerat Vendela och Vegas grav med glitter och med gravljus smyckade med klistermärken hjälpte mig att tänka ut hur vi kunde dekorera urnorna. Vi köpte en röd och en guldfärgad tuschpenna och flera kartor med fina klistermärken. Under ceremonin hjälpte familj och vänner oss att dekorera de trista pappurnorna från krematoriet med hjärtan, Nalle Puh och hans vänner, giraffer, och små personliga meddelanden. Det var så mycket kärlek i rummet just då, trots att vi grät så mycket!
MammaMelissas fina bilder på gravpynt, från begravningen av tvillingarna Gabrielle och Antonia, och flickornas namngivningsfest var också till stor hjälp. Tyvärr har hon numera lösenordsskyddad blogg, men på den gamla fanns många fina tips.
Så här såg de ut från början, och jag var så ledsen över att pojkarnas urna inte hade deras namn någonstans. Det var därför jag från början ville skriva dit dem, och sedan utvecklades tanken om att dekorera dem under ceremonin.
När vi kom till kapellet stod de så här, omgivna av blommor:
Här dekorerar jag och barnens bästa moster:
Andors mamma, som bloggar på "Vi ska också ha barn" lade ut jättefina bilder från sin sons begravning, och det var där jag fick idén att vi kunde lägga ner saker tillsammans med urnorna. Det blev tre olika krysanthemum, och tre små nallar som vi hittade i blomsterbutiken. Jag märkte dem på ena fotsulan med "A", "E" och "M". Det har varit jättesvårt att hitta rätt gosedjur och därför fick barnen inte med sig några vid kremeringen. Vi ville inte att de skulle ha med sig björnar som var större än de själva var, det kändes så konstigt. Och när vi var nere på stan i fredags och letade efter nalle till begravningen så hittade vi inga. Men så fanns de där i blomstehandeln vid Svamptorget, dit vi hade åkt bara för att vår närmaste florist inte hade öppet på söndagar. Och de var perfekta!
Så här såg det ut efter att D och jag lagt ner urnorna och det andra, och allas blommor och tända ljus var på plats. Det syns nog inte på bilden, men alla som var med fick en varsin liten havsslipad sten som vi lade vid den tillfälliga gravmarkören. De kommer att ligga kvar där även när blommorna och ljusen är borta, och vi kan lägga till fler när vi besöker graven.
Kontakten med begravningsbyrån har också varit helt ovärderlig. Om det inte vore för att Marie påpekade att vi kunde be personalen att ta bort kors och andra kristna symboler ur lokalen, då hade vi stått utomhus under hela ceremonin och varit väldigt frusna. Och det hade inte blivit någon musik heller, eftersom det var för kallt för gitarren.
Jag är så tacksam till alla som var med på ceremonin, skickade blommor, satte in pengar till Spädbarnsfonden och bidrog med goda råd och inspiration. Våra älskade små fick ett fint och varmt avsked, och det gjorde det lite lättare.
/L
Vilka fina bilder o vad fint du har skrivit. Det kändes jättebra att vi fick vara med och skriva på urnorna och sätta på klistermärken.Jag tror att alla kände en stor delaktighet och närvaro i den svåra stunden. Har en tanke hur ni ska få reda på vem som skickat blommorna utan kort, ställ frågan i din blogg, så kanske ni får svar ? Puss o krm m, p och E. God natt och sov så gott det går. Jag har jobbat 1400-1600 medarb.samtal i grupp o sedan vanlig kväll till 2100.
Det ser jättefint ut. Vilken bra idé att hjälpas åt att dekorera urnorna och skriva hälsningar på dem! Sorgligt, ja, men också en väldigt vacker ritual (allt kring begravning).
Själv kände jag en slags lättnad när Tildas begravning avslutades (fast då klarade jag inte av att säga just så, att det var Tildas begravning, utan jag sa "begravningen för Tilda". Då kändes det mer som att vi gjorde något för henne, snarare än att vi begravde henne... Jag var väldigt känslig för formuleringar och vad de uttryckte då.) En del spänningar släppte i och med begravningen. Det syns på bilderna att Alice, Max och Eskils begravning och urnsättning blev vacker och kärleksfull. Kanske känner även ni att ett steg är fullbordat nu när graven är ordnad.
Kram, Tildas mamma
