En av de där dagarna

Vart jag än vänder mig idag blir jag påmind om att det är Mors Dag. En konstruerad helgdag som jag länge har tyckt är lite fånig. Precis som Fars dag och Halloween har vi importerat den här dagen bara för att butikerna ska få sälja ännu mer godis, gratulationskort och div dekorationer. Visst har vi firat Mor (och Far) hemma när jag växte upp, ungefär som vi firar namnsdagar: med god mat och kanske någon blomma och ett paket. På det klassiska viset alltså.

För det är ju främst vi barn som kan gratta våra mammor på Mors Dag, och det är väl våra egenhändigt gjorda presenter och kort och de blöta pussarna vi ger som barn som betyder mest? I vuxen ålder har jag mest firat mamma med ett telefonsamtal, och det tänkte jag göra även i år.

Men det är inte ett vanligt år i år.

Det skulle ha varit min första egna Mors Dag med Alice. Eller åtminstone en lycklig dag eftersom Eskil och Max fortfarande hade varit kvar i magen över den mest kritiska tiden, vi hade börjat slappna av och börjat se fram emot deras födelse.

Istället sitter jag här med saknaden efter tre döda barn och önskar att jag kunde sätta upp en stor skylt på dörren med texten: "Livet inställt pga Mors Dag".

För det är ungefär så det känns, jag vill bara att den ska vara över.

/L

Kommentarer
Postat av: Tildas mamma

Hej Lina!

Jag har tänkt på dig flera gånger idag. Du är en mamma, även om dina barn inte är i livet. Men jag förstår att kniven vrids om flera extra varv idag.

Kram på dig.

2010-05-30 @ 19:51:21
URL: http://tildasmamma.wordpress.com
Postat av: karolin, min blogg och jag

Jag vet hur du har det, jag har varit i dina skor. Stor kram, jag vet hur svårt det är en sdn här dag.

2010-05-30 @ 23:09:05
URL: http://omunkavlad.wordpress.com
Postat av: Lina

Tack, båda två!

2010-06-13 @ 11:31:21
URL: http://livetefteralice.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0