livetefteralice

Vi vågar inte lyssna på musik längre, kom jag och D fram till nu i helgen. Musik gör att känslorna och tårarna kryper fram vid de mest oväntade tillfällen, den går liksom inte att skydda sig mot. Jag kan hitta en textrad som stämmer in på hur jag känner i nästan varje låt jag hör, och så sitter jag där och älskar och saknar ännu mer än jag redan gör. Och det är synd att jag känner att jag måste undvika det, för musik har alltid varit en stor del av mitt liv. När jag har mått dåligt har jag alltid kunnat hitta en låt som gör att det känns bättre, men det funkar inte längre. Istället mår jag bara sämre nu, och det är väl därför jag nästan bara har lyssnat på talböcker hela sommaren och hösten. För tystnaden tål jag inte heller.


/L