En fika på flygplatsen
Igår hade jag en något udda "dejt" med en kär vän som var på tillfälligt besök här i den vackra lilla blåsiga staden. För att vi skulle hinna träffas mellan det att hennes uppdrag för jobbet slutade och flyget gick till Uppsala så åkte jag med henne i bussen till flygplatsen och tog en fika innan. På det viset fick vi dessutom drygt en halvtimme extra ihop på bussen som ändå går förbi väldigt nära där vi bor, så det blev jättebra! Över småtråkiga och halvdyra mackor och pås-te satt vi på Kalmar Airports restaurang (och busshållplatsen, och bussen, och promenaden från hållplatsen till centralhallen, tja, ni förstår nog poängen *L*) och pratade om stort och smått, jobbigt och härligt, vänner och kärlek, jobb, flyttar, det förflutna och framtidsplanerna. Bröllop och förlovningar kom också på tapeten :)
Och D och jag fick en jättefin present i form av ett album med bilder från vårt bröllop förra sommaren, åh vad jag blev glad av det! TACK, TACK, TACK finaste E! Hoppas att vi kommer att bo i samma stad till hösten, hur det än går med alla era och våra planer ;)
Även mitt lilla mammahjärta fick sin del i komplimanger om hur fin lilla A är på fotona och frågor om hur vi valde hennes namn. Det var det förresten hennes pappa som gjorde när han var med henne precis efter förlossningen, hon såg ut som en Alice tyckte han. Och eftersom det var min favorit av de två flicknamn som stod överst på listan och det just då kändes som att vi alla tre befann oss i Underlandet så gick jag mer än gärna med på att den lilla, lilla personen där i den stora kuvösen (som såg mest såg ut som ett rymdskepps flyktkapsel i någon science fiction-serie) skulle få samma namn som den rådiga och modiga flickan i boken.
Som de flesta andra föräldrar älskar jag att prata om mitt barn, även de minnen som gör ont är skatter på sitt sätt. Så tack igen min vän för att du förstår det!
/L
Och D och jag fick en jättefin present i form av ett album med bilder från vårt bröllop förra sommaren, åh vad jag blev glad av det! TACK, TACK, TACK finaste E! Hoppas att vi kommer att bo i samma stad till hösten, hur det än går med alla era och våra planer ;)
Även mitt lilla mammahjärta fick sin del i komplimanger om hur fin lilla A är på fotona och frågor om hur vi valde hennes namn. Det var det förresten hennes pappa som gjorde när han var med henne precis efter förlossningen, hon såg ut som en Alice tyckte han. Och eftersom det var min favorit av de två flicknamn som stod överst på listan och det just då kändes som att vi alla tre befann oss i Underlandet så gick jag mer än gärna med på att den lilla, lilla personen där i den stora kuvösen (som såg mest såg ut som ett rymdskepps flyktkapsel i någon science fiction-serie) skulle få samma namn som den rådiga och modiga flickan i boken.
Som de flesta andra föräldrar älskar jag att prata om mitt barn, även de minnen som gör ont är skatter på sitt sätt. Så tack igen min vän för att du förstår det!
/L
Kommentarer
Trackback
