En bra dag
Tre små ord som var alldeles rätt. Jag har ingen aning om ifall det var medvetet, men för mig betydde de orden att han förstod. Förstod att det är hon som är viktigast och att det är vi som ska "hälsa på" henne, vilket inte hade varit fallet om han frågat efter våra namn. Att hon fortfarande finns, fast hon är död. Och slutligen gav det mig en känsla av att min dotters aska behandlas med respekt och är i tryggt förvar.
Idag är det dessutom fantastiskt vackert höstväder, jag tränade i går (30 minuter på steppmaskin med bra musik) och jag hade jättetrevligt på lajv-balen i lördags (och dessutom är det lajv nu på fredag igen!). Efter att ha läst igenom mitt senaste inlägg bestämde jag mig för att göra en ansträngning att hitta musik som gör mig glad, och nu har jag en lång spellista med nostalgimusik som jag lyssnar på när jag pluggar. Jag har en supergosig katt (som ligger och tittar på mig från stolen brevid just nu, efter att ha blivit nerplockad från bordet för att hon ville lägga sig på tangentbordet), och jag vann den här auktionen!
Så mitt känslomässiga pluskonto är långt ifrån tomt just nu, och det gör den här tisdagen till en bra dag.
Hej!
Jag börjar bakifrån i ditt inlägg: jag är glad att du har plockat fram musik som gör dig på gott humör. Jag förstår precis vad du menar med att mycket musik gör dig ledsen, för att nästan allt påminner dig om din lilla tjej. Jag minns väldigt väl första kvällen som vi kommit hem från sjukhuset till mina föräldrars hus, efter att vi hälsat på min lillebror på intensiven. Den gången trodde läkarna att han bara hade timmar eller dagar kvar att leva och jag visste inte om jag skulle få träffa honom någon mer gång. När vi kom in i köket påminde allt om att han var så sjuk. Vi försökte äta lite mat och hade radion på, men alla låtar gjorde ont i mig, oavsett om de var olyckliga kärlekssånger eller banal trallpop. Allt fick mig att tänka på hur fruktansvärt det var att han var döende; hur banalt och oviktigt allt annat här i livet var i jämförelse med det. Vi gör ju olika associationer beroende på vad vi har varit med om själva. Men det låter bra att du har hittat en del musik som du kan lyssna på utan att bli ledsen, för musik kan ju ge så mycket positivt också.
Hoppas att besöket på krematoriet känns bra. Jag kan inte komma på något bra att säga egentligen... Jag hoppas att ni kan känna något slags lugn efteråt, på liknande sätt som jag kan känna efter att jag varit vid Tildas grav.
Och det glädjer mig att du haft en bra dag! :-)
Kram, Tildas mamma
Att fråga vad ens barn heter borde vara en självklarhet för alla, men jag vet att det tyvärr inte är så. Det är konstigt att omvärlden inte förstår hur djupa sår deras tystnad skapar hos en i sorg...Jag hade en vän som inte ville se bilderna av min döde son "för hon ville inte se oss så ledsna", och istället gjorde hon mig så ledsen genom att säga den meningen. Alla föräldrar vill ha bekräftelse av sitt barn, oavsett om barnet är i livet eller ej. Man vill att andra ska "se barnet".
Personer som jobbar med döda är ofta väldigt kloka. Jag är glad över att du fick ett sådant bra bemötande.
Kram från en änglamamma
